En sista halsning fran Cochabamba
Idag var sista dagen pa praktiken och jag tycker verkligen att tiden bara har flugit ivag. Trakigt nog har ju jag, Carin, missat nastan en hel vecka pa grund av sjukdom, men vi har forsokt gora det basta av situationen anda.
Nar vi kom hit hade vi en massa ideer om olika slags lektioner vi ville halla, intervjuer vi ville gora och lekar vi ville leka med barnen. Inget blev ju dock riktigt som vi hade tankt oss. Pa formiddagarna har vi jobbat som hjalplarere i skolan ATIY:s bibliotek och lararen Narda som normalt ar dar sjalv har verkligen behovt varan hjalp. Manga barn som kommer fran Quechuafamiljer maste forts och framst lara sig spanska som ett helt nytt sprak. Dar uttalas bostaverna annorlunda och hela spraket ar uppbyggt pa ett helt annat satt an quechua. Vi har spenderat formiddagarna med att traggla vokaler och forsoka hjalpa till med sa mycket vi bara kan. Sedan pa eftermiddagarna har vi hallt i vad som narmast kan beskrivas som ett fritids for de barn som behover det mest. De som kanske har problem hemma och helst vill slippa ga hem efter skolan, sa de kommer tilll oss och laser laxor, dricker mjolk och kollar pa Hombre Araña (Spindelmannen). Vi har verkligen haft saker att gora och har tyvarr inte hunnit halla i nagra egna lektionen, fast jag vet inte om det gor sa mycket egentligen. Kanns som att vi har fatt ut valdigt mycket av praktiken anda och som att vi har gjort nytta. Vi har gjort en del intressanta intervjuer med personal pa skolan och med nagra av barnen om hur livet ar i Alto Buena Vista och skolans betydelse for omradet som vi hoppas kunna redovisa pa ett bra satt nar vi kommer hem. Magdalena har spenderat tva dagar med att ga runt i olika klasser och be dem rita sina framtidsdrommar och vi har nu drygt 100 teckningar att ta med oss hem.
Varan sista dag "firade" vi med hembakta chokladbollar och med att lamna ut de leksaker vi kopt for en del av vara projektpengar till barnen pa eftermiddagsaktiviteten och det blev ett himla halla. Det hoppades hopprep och rockades rockring och spelades spel tills vissa av leksakerna redan var utnotta och det var dags for lite mer spindelmannen. Barnen verkade iaf valdigt nojda och glada, och da ar vi ocksa det. Ovriga projektpengar har gatt till att kopa nytt laromaterial till biblioteket och idag har vi statt och kopierat upp 650 blad med olika sprak- och matteovningar. Variationen pa ovningarna har inte varit sarskilt stor forut sa det kandes bra att kunna bidra med nagot nytt.
Personligen kanner jag mig valdigt nojd med tiden i Cochabamba (minus sjukdomen) och tycker att det kanns sorgligt att vi imorgon ska aka harifran. Jag kommer att sakna barnen som jag redan har fast mig vid men ar valdigt glad att jag har fatt vara har och uppleva hur livet fungerar i ABV.
Tack for nu,
halsningar Carin & Magdalena
Nar vi kom hit hade vi en massa ideer om olika slags lektioner vi ville halla, intervjuer vi ville gora och lekar vi ville leka med barnen. Inget blev ju dock riktigt som vi hade tankt oss. Pa formiddagarna har vi jobbat som hjalplarere i skolan ATIY:s bibliotek och lararen Narda som normalt ar dar sjalv har verkligen behovt varan hjalp. Manga barn som kommer fran Quechuafamiljer maste forts och framst lara sig spanska som ett helt nytt sprak. Dar uttalas bostaverna annorlunda och hela spraket ar uppbyggt pa ett helt annat satt an quechua. Vi har spenderat formiddagarna med att traggla vokaler och forsoka hjalpa till med sa mycket vi bara kan. Sedan pa eftermiddagarna har vi hallt i vad som narmast kan beskrivas som ett fritids for de barn som behover det mest. De som kanske har problem hemma och helst vill slippa ga hem efter skolan, sa de kommer tilll oss och laser laxor, dricker mjolk och kollar pa Hombre Araña (Spindelmannen). Vi har verkligen haft saker att gora och har tyvarr inte hunnit halla i nagra egna lektionen, fast jag vet inte om det gor sa mycket egentligen. Kanns som att vi har fatt ut valdigt mycket av praktiken anda och som att vi har gjort nytta. Vi har gjort en del intressanta intervjuer med personal pa skolan och med nagra av barnen om hur livet ar i Alto Buena Vista och skolans betydelse for omradet som vi hoppas kunna redovisa pa ett bra satt nar vi kommer hem. Magdalena har spenderat tva dagar med att ga runt i olika klasser och be dem rita sina framtidsdrommar och vi har nu drygt 100 teckningar att ta med oss hem.
Varan sista dag "firade" vi med hembakta chokladbollar och med att lamna ut de leksaker vi kopt for en del av vara projektpengar till barnen pa eftermiddagsaktiviteten och det blev ett himla halla. Det hoppades hopprep och rockades rockring och spelades spel tills vissa av leksakerna redan var utnotta och det var dags for lite mer spindelmannen. Barnen verkade iaf valdigt nojda och glada, och da ar vi ocksa det. Ovriga projektpengar har gatt till att kopa nytt laromaterial till biblioteket och idag har vi statt och kopierat upp 650 blad med olika sprak- och matteovningar. Variationen pa ovningarna har inte varit sarskilt stor forut sa det kandes bra att kunna bidra med nagot nytt.
Personligen kanner jag mig valdigt nojd med tiden i Cochabamba (minus sjukdomen) och tycker att det kanns sorgligt att vi imorgon ska aka harifran. Jag kommer att sakna barnen som jag redan har fast mig vid men ar valdigt glad att jag har fatt vara har och uppleva hur livet fungerar i ABV.
Tack for nu,
halsningar Carin & Magdalena
Kommentarer
Trackback
