¡La isla de la Luna!
Forsta helgen pa on. Vi bokade bat tidigt (ok 9) imorse. Kom fram o forsokte forklara for var stackars batguy att vi ville ga ensamma. Satt i skuggan av kyrkan (forvanande att det existerar har) pa den lilla isolerade manon, a at twix!
Sa fort vi borjar vandra uppat mot ruinerna motte vi obefolkning som ville salja deras hantverk. De slog folje med oss, alla verkade vara familj med varandra. Jag kopte pachamama/kondor-figurer som ger tur. Runt ruinerna var d stangsel pga intradesavgift. En kvinna vid oppningen ber oss om 10 bolivianos. nar vi inte har vaxel sager hon skrattandes att da gar hon o hamtar biljetterna dar d star att d bara kostar 5 bolivianos. (10 for turister) Hon berattade sen att hon far 400 bolivianos i manaden for att dar hela dagarna. Hon verkade skitrolig o glad o visade oss ner till vattnet. Den fina stranden med den fina baten. Och de fula turisterna i grupp ute pa speedad cruise. Med kvinnan som skulle pussa en flicka pa kinden pa bryggan. For att sedan springa tillbaka till baten. Ett tomt ciggpaket lag slangt i stenhuset for sjojungrur pa stranden. Medan kvinnorna hamtade vatten ur sjon o valkomnade oss glatt.
Tinnices fascination for stenar smittade av sig. Vi gick lungt langs stenstranden hela vagen tillbaka till baten. En kvinna i en fiskfamilj vi gick forbi sa att hon hort att de forbereder mat till oss. (hela on verkade veta att vi var dar o var vi holl hus) Vi kom fram till familjen som skulle bjuda oss pa mat. Blev visade till ett gulligt stubb-bord i deras tradgard & fick maten pa en gang. Hon var sa sot o valkomnande i sitt hem ( haha hon fick ju betalt).
Vi gick at andra hallet pa stenstranden & kom till en syn av snokladda berg i horisonten. Vi satte oss vid grisarna som lat roligt & kollade pa alla bilder tills det blev morkt. Vi fick fardig god kvallsmat pa en gang hos samma familj. En kille kom & ledde oss till vart sovrum, vilket var tur for det va redan kolsvart ute. Vi ligger nu i vart rosa dubbelrum. Utanfor blir stjarnhimlen bara klarare & klarare, vagorna skvalpar in precis bredvid. D e ingen madrass, & i Tinnices sang var det bara brador & lite skonare pa ena sidan. Och det visade sig vara pga en kartongbit. Plus att hon har en pannlampa pa sig som gor allting annu roligare.
E sa glad att ja akte hit. Kanns som basta grejen pa resan hittills.
//Emilia
Sa fort vi borjar vandra uppat mot ruinerna motte vi obefolkning som ville salja deras hantverk. De slog folje med oss, alla verkade vara familj med varandra. Jag kopte pachamama/kondor-figurer som ger tur. Runt ruinerna var d stangsel pga intradesavgift. En kvinna vid oppningen ber oss om 10 bolivianos. nar vi inte har vaxel sager hon skrattandes att da gar hon o hamtar biljetterna dar d star att d bara kostar 5 bolivianos. (10 for turister) Hon berattade sen att hon far 400 bolivianos i manaden for att dar hela dagarna. Hon verkade skitrolig o glad o visade oss ner till vattnet. Den fina stranden med den fina baten. Och de fula turisterna i grupp ute pa speedad cruise. Med kvinnan som skulle pussa en flicka pa kinden pa bryggan. For att sedan springa tillbaka till baten. Ett tomt ciggpaket lag slangt i stenhuset for sjojungrur pa stranden. Medan kvinnorna hamtade vatten ur sjon o valkomnade oss glatt.
Tinnices fascination for stenar smittade av sig. Vi gick lungt langs stenstranden hela vagen tillbaka till baten. En kvinna i en fiskfamilj vi gick forbi sa att hon hort att de forbereder mat till oss. (hela on verkade veta att vi var dar o var vi holl hus) Vi kom fram till familjen som skulle bjuda oss pa mat. Blev visade till ett gulligt stubb-bord i deras tradgard & fick maten pa en gang. Hon var sa sot o valkomnande i sitt hem ( haha hon fick ju betalt).
Vi gick at andra hallet pa stenstranden & kom till en syn av snokladda berg i horisonten. Vi satte oss vid grisarna som lat roligt & kollade pa alla bilder tills det blev morkt. Vi fick fardig god kvallsmat pa en gang hos samma familj. En kille kom & ledde oss till vart sovrum, vilket var tur for det va redan kolsvart ute. Vi ligger nu i vart rosa dubbelrum. Utanfor blir stjarnhimlen bara klarare & klarare, vagorna skvalpar in precis bredvid. D e ingen madrass, & i Tinnices sang var det bara brador & lite skonare pa ena sidan. Och det visade sig vara pga en kartongbit. Plus att hon har en pannlampa pa sig som gor allting annu roligare.
E sa glad att ja akte hit. Kanns som basta grejen pa resan hittills.
//Emilia
Kommentarer
Trackback
